Del 1, Så startades FC Östra Värlinge,

Det är lite drygt två år sedan nu sedan den där småmulna uppsluppna eftermiddagen i mitten av september. Den som startade kring ett rangligt klaffbord mitt på Gröningens ännu för årstiden frodiga gräsmatta, strax invid den tillhörande klubbstugan med sin bleknande gula färg.



Ett kort anförande hade precis avslutats om att det nu var förklarat officiellt att bollklubben Åre var grundad. Klaffbordet var uppdukat med senapsflaskor, ketchuptuber och majonäsburkar som alla fick trängas med en stor kastrull kokta wienerkorvar, några skålar rostad lök, en halvfull burk bostongurka, några plattor starköl och ett par billiga flaskor skumpa!



Den nyckläckta managern vid namn Hajens och hans förväntansfulla nyrekryterade nittonmannatrupp såg på framtiden med tillförsikt när de hög in på korvarna och karskt stjälpte i sig av ölet.

Alla de nitton spelarna var lokala förmågor från trakten och alla kände de varandra mer eller mindre sedan tidigare. De hade lirat boll tillsammans på fritiden en hel del. De flesta hade gått i samma klass sedan lågstadiet medan några andra var lite yngre handplockade killar, oftast småsyskon till någon av de äldre killarnas damsällskap för stunden.
Men det var först när Hajens flyttat till bygden som det verkligen blev slag i saker och ting och en förening också bildades. De stora anledningarna stavades Gabriel Klementsson (18180428) och Birger Arvidsson (18180426). Detta var aldrig uttalat men det var så det låg till och det visste alla.
Dessa var nämligen båda gudabenådade bollspelare, för bra för att slarvas bort för svensk fotboll. De var unga med hur stor potential som helst. Gabriel som då var tjugotre år var en anfallstalang utav guds nåde med både farten, tekniken och ett fruktat skott.

Birger var blott nitton år och ännu rätt valpig och otränad, men man såg direkt att han hade en sjuhelvetes ambition och träningsvillighet. Han ansågs vara lagets bästa back redan innan säsongen startat och han hade en potential det inte gick att ta miste på.

Det vara detta Hajens såg och i kombination med att det fanns en handfull andra medelbegåvade killar i samma ålder från samma årskull som Gabriel, såsom Ture Paulin (18180432), Sven Stabbe (18180427), Karl Hääger (18180437), Ulrik Holmgren (18180443), Evert Bergqvist (18180434), såg han faktiskt möjligheterna att kunna bygga ett lag som kunde konkurrerar i de lägre divisionerna.

Eftermiddagen gled alltmer över inpå kvällen och grabbarna runt bordet på gräsmattan hade blivet markant fler, likaså antalet flaskor och burkar hade ökat avsevärt. Både sådana som blivit urdruckna och låg utspridda på markan men även nytillkomna med innehåll kvar i sig.

Fler gäster anslöt hela tiden och det fyllnades till rejält både här och där. Ingen anade då att just här skulle Birger, denna magnifika backtalang, möta sin största fiende under karriären. Men det var det ingen som tänkte på då, allra minst han själv. Lite fyllesjuk kan väl alla bli och är man bara nitton år är det inte så lätt att sätta gränser om det är första gången man dricker.

Hajens försvann redan vid ett på natten och passade på att ta med sig lite av spriten när han gick för att det inte skulle spåra ur mer än det redan gjort. Birger hade skickats hem i taxi redan vid elva snåret och den erkänt alkoholiserade Torgny blev mer eller mindre hemtvingad av Gabriel redan vid halv tio, han var stupfull redan då. Torgny var också den första som senare lämnade klubben. Han slutade spela fotboll helt och gud vet var han blev av.
Men utöver detta lät Hajens killarna hållas, det var ju deras kväll och att få fira in sin fotbollsklubb var deras fulla rätt ansåg han. Men själv var han tvungen att ta sitt ansvar som coach och ta ut en trupp till söndagens premiärmatch. Det skulle ske inte helt utan vånda under morgondagen och då ville han ha huvudet nått sånär på skaft ännu.
Klubben FC Östra Värlinges första dygn var till enda om än fortfarande under klubbnamnet Åre!